fluffysliv

Pratade med Hatti i helgen. Yngsta tjejen i familjen jag var au pair åt. Hon har blivit så mycket äldre...såklart. Det var länge sen jag var där nu.

En sak som slog mig är att jag ganska ofta kan tänka om andra, att oj vad de har förändrats. Som att hela världen runt omkring ändras, men att jag är precis densamma.

Fast när jag börjar tänka tillbaka på olika saker som hänt i mitt liv så inser jag att det verkligen inte är så. Jag inser också att det är en himla tur att det inte är så! Tänk om jag fortfarande skulle ha ärtgrön som favoritfärg, för korta byxor eller vara lika blyg.

Det är vissa saker som jag inte kan förstå, att det är jag som har gjort, eller när jag läser gamla dagböcker, att det är jag som har tänkt och tyckt. Hur hela mitt liv kunde kretsa kring de mest märkliga saker.

Sen finns det ju också vissa saker som tycks förfölja mig hela tiden. Som alltid har varit jag =)

När jag flyttade hem från London var allt det här väldigt påtagligt. Hade länge dåligt samvete för att jag inte längre ville passa in helt i det gamla livet, vilket jag kände förväntningarna att jag skulle vilja. Nu känns den tiden väldigt långt borta. Nu är det livet här hemma som mitt nya liv istället och just nu känner jag att jag passar in alldeles perfekt här!