fluffysliv

Den här dagen blev helt uppoch ner å inte något rolig alls. Sotis satt under soffbordet och skrek i över en timma. Hon kunde inte gå någonstans för balansen var helt borta. Hela hon bara hängde å hon luktade inte ens som sig själv. Efter  att vi kom hem från Turkiet har hon inte kunnat se någonting och sen dess har hon bara blivit sämre och sämre. Det spelar ingen roll att man vet att det är på gång. När man väl är där är det lika hemskt iaf.

Det fanns inget alternativ annat än att ta henne till vetrinären. Att hon skulle få leva sin sista tid där med slangar å provtagningar och drop kändes inte rättvist att ens tänka på. Det bästa för henne var att få somna in. För oss här hemma känns det bara tomt nu.

Tomt och ledsamt.