fluffysliv

Jag är fånig över det där med julen. Det gör mig ingenting att det är traditionernas högtid, att det är samma program år efter år. Jag älskar att släkten samlas, att man inte har något annat tidskrävande. Att det bara finns en hel massa tid till att umgås med de närmaste. Det är mysigt med den sötsliskiga lukten från glögg och pepparkakor. När jag var liten önskade jag att vi också skulle bjuda in stans alla hemlösa ut till mor och far, som jag hade läst i en barnbok att de gjorde där. Jag ville att alla skulle få samma trygga, mätta, lugna magkänsla som jag själv hade. Ibland reste vi bort till kusinerna. Ibland var vi hos mor och far -föräldrarna. Då åt man jullunch hos den ena å sen fick vi gå några kvarter för att fortsätta dagen hos de andra. Riktigt hur julen ter sig ändras med tiden. Nu har jag ju två underbara brorsbarn som jag gärna vill träffa någon av dagarna. Å blir det inte på julafton så är väl inte det hela världen. Julen är ju så många dagar. Bara att träffas och dela traditioner är väl vad det handlar om. Jag hör ju själv att jag lever i en lycklig bubbla när det gäller julen...