fluffysliv

I tisdag blev jag riktigt överväldigat glad när jag kom hem, Innanför dörren låg ett brev. Jag kände inte igen handstilen och det var ganska tjockt. När jag nyfiket sprättade upp kuvertet såg jag att det innehöll en fet bunt fotografier. Jag bläddrade igenom och blev nästan tårögd av all nostalgi. Det var bilder ifrån tiden i London som Emma hade framkallat åt mig. I julkortet som fanns med förklarade hon, att det var som tack för jackan jag skickade till henne när hon glömde den här. Det var ett helt underbart tack. Hon förgyllde verkligen min dag.

När jag började med maten samma dag så ringde Emla och frågade om jag ville komma ner på stan å fika. Maten fick göra sig självt och jag gick ner för att träffa henne. Det var, som vanligt, alldeles för länge sedan sist. Som vanligt hade ungefär liknande saker hänt oss i livet ändå. Så var det på gymnasiet också. När allt med jul och nyår lagt sig ska vi åka och våldgästa angelica och bebben. Har inte sett den lilla sedan dopet ju och det är länge sen nu.

Nu är jag nyss hemkommen efter att ha varit barnvakt åt världens sötaste brorsbarn. Vi spelade Pokemonkort, spelade fotboll, åt pannkakor och kollade på film. Är tacksam för varje stund jag är med dom. Det blir så tydligt med barn hur fort tiden går.